Hur kan man synliggöra förmågorna?

Ja, den frågan möter jag ofta. Samma fråga från pedagoger i förskoleklass, ämneslärare i matematik och slöjd, klasslärare och fritidspersonal. Jag har arbetat med att synliggöra förmågorna i skolan på ett medvetet sätt i ett år nu. Kanske många lärare vill ”få med allt”? Kompletta LPPer och matriser? Eller så känner man sig låst i ett system som inte tillåter ett annat perspektiv? Eller så vet man helt enkelt inte hur man ska förklara förmågorna så att eleverna förstår? Jag har läst om många olika förklaringar. Ett exempel kommer från spelens värld. Du som spelare har en förmåga som du utvecklar under spelets gång. I takt med att du tar dig fram i spelet utvecklas din förmåga, och dina strategier, och du blir belönad och ”levlar up”. En slags kraft.

Den här sammanställningen ”The Big 5” har fått oss att tala om förmågorna i skolan, oavsett pedagogisk roll. Den har gett oss ett gemensamt språk och möjlighet att se på läroplanen ur elevernas perspektiv. Den har gett oss mod, kraft och möjlighet att samarbeta. Den har fått oss alla att se den röda tråden. Det gäller alla – pedagogisk personal, skolledare, elever och föräldrar.

För ganska exakt ett år sedan fick jag en idé som jag testade på mina egna barn. Jag lät dem ”bära varsin förmåga” en timme på en byggmarknad. Den ena sonen bar ”Att kunna jämföra likheter och skillnader”, och den andra sonen ”Att kunna uttrycka egna åsikter och ståndpunkter”. När jag sedan sa att vi skulle arbeta med våra förmågor förstod de ingenting. Jag gick loss och försökte förklara förmågan på mitt allra mest pedagogiska sätt. Men icke. De tittade uppgivet på mig och undrade vad skillnader var för något, och åsikter? Redan samma kväll funderade jag på det som hade hänt och insåg att mina egna elever (som är ett år äldre) troligtvis inte heller visste vad skillnader och åsikter var för något. Tänk om dom inte förstod vad förmågorna betydde? Ingen snygg plansch i världen skulle kunna förklara det. Nä.

Det här var på höstlovet 2012. Direkt efter lovet valde jag helt enkelt en av förmågorna och bar den i en plastficka på bröstet hela veckan. Eleverna blev nyfikna och undrade vad det var. -Att kunna pröva och ompröva, läste jag högt. Jag sa att det är en förmåga som vi ska arbeta med i skolan. Det står i Lgr11. En förmåga som vi utvecklar i många olika ämnen. Själva lappen var gul för att kunna skilja de olika förmågorna åt. När vi sedan skulle samtala om förmågan i helklass ritade jag upp en trappa i fyra steg på tavlan. På första trappsteget skrev jag; Det går ännu inte så bra… Nästa trappsteg; Det går kanske bra… Tredje trappsteget; Det går bra… Fjärde och sista trappsteget; Det går mycket bra… Sedan talade vi om förmågan och försökte komma med exempel på vad orden betydde och och hur man kunde öva på förmågan. Jag modererade samtalet och fyllde på respektive trappsteg med vad vi kom överens om. Under veckan lyfte vi samma förmåga i olika ämnen och i olika situationer. Eleverna fick sedan fundera på om hur de hade utvecklat förmågan och hur det hade gått med hjälp av trappan.

Att synliggöra veckans förmåga handlar om att ge eleverna ett språk – ett gemensamt språk. Och möjligheten att kunna styra och bedöma sitt eget arbete. När eleverna förstår förmågorna kan vi anpassa dem till respektive ämne och gruppera dem efter arbetsuppgift.

Redan andra veckan kände jag att det var något som saknades i sammanställningen ”The Big 5”. Det arbetet som skapar trygghet, förståelse och respekt. Det som det står skrivet om i del 1-2 i läroplanen. Jag bestämde mig för att hitta på en sjätte förmåga; Vår värdegrund – förutsättningar för lärande. Den första förmågan jag bar var ”Att vara vänlig”. Vi arbetade på samma sätt här med trappan och det förstärkte förståelsen för förmågorna och de olika stegen. Naturligtvis bedömer vi inte dessa förmågor.

Jag vill att alla elever ska känna sig delaktiga i skolan och känna att de har möjlighet att göra sitt bästa. Därför tycker jag att alla elever är värda en #hejamig!

Men, hur synliggör man förmågorna då?

Jag tror att man ska börja redan i förskoleklass. Välj en förmåga som passar bra ihop med något som man gör ofta, gärna varje vecka. Gör saker, samtala om saker och skapa ett gemensamt språk till förmågan och ett sammanhang. Fotografera och koppla bilderna till förmågan. Förmågan är inte konstig och abstrakt om man förstår den. Tänk om eleverna i F-3 fick lära känna alla förmågor på det här viset. Vilka möjligheter det skulle öppna för i de högre årskurserna!

Jag har många gånger liknat förmågorna vid ett tåg ”Ett tåg lastat med förmågor…”. Och ja, det stämmer. Eleverna har sitt förmågetåg som de borde bekanta sig med så fort som möjligt. För landskapet som de färdas i, som vi kallar skola, förändras hela tiden. Det är enkla böcker att läsa och förstå i ettan, jämföra geometriska figurer i tvåan, reflektera över livsvillkor under stenåldern i trean, redogöra för olika sevärdheter i London i fyran, arbeta med olika begrepp under medeltiden i femman osv. Det är mycket som ska lastas på i vagnarna.

Svaret på frågan blir:
1. Bär en förmåga på bröstet.
2. Sätt upp de förmågor du bär, eller har burit, väl synligt för eleverna.
3. Plocka fram förmågorna och koppla dem till aktuell uppgift.

Först visste jag inte riktigt hur jag skulle förhålla mig till ”The Big 5”-rubrikerna och djuren. Men sen blev det bara så att min kollega Martin ritade bilder på djuren, ett till respektive rubrik. Eleverna gillar bilderna och använder i dag spontant uttryck som – Elefantstilen, den är kommunikativ, som exempelvis att kunna samtala och formulera sig. Rubrikerna förstärker förståelsen och hjälper eleverna att göra kopplingar och se mönster.

Jag har omarbetat ”The Big 5” och lagt till en sjätte förmåga. Arbetssättet går under namnet #thebig6 #visombärenförmåga #visomåkertåg

Jag är riktigt stolt över vårt arbete och våra fantastiska elever. Tänk, ni skulle läsa deras egna veckobrev, Wow! Alla vi är värda en #hejamig!

/Lotta